Annie Molin

Jag orkar inte längre med att inte ha dig vid min sida, min underbara vackra.

Du var min alldeles egna, mitt ansvar, min vän. 

Jag ångrar från första dagen jag såg att du inte var dig själv, att jag inte åkte in med dig och undersökte dig.

Du måste ha haft så ont, men du var så stark och så glad över att få vara med överallt.

Jag saknar dig, så himla mycket, du var mitt allt. 

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, inte en enda natt utan att jag drömmer om dig. 

Jag vill så gärna ha dig vid min sida, jag orkar inte vara utan dig, mitt hjärta.

 

Jag älskar dig, bästa vän. 

 

jag saknar dig så extremt mycket.
ord finns inte för att kunna beskriva det.
mattes hjärta, vi ses snart. ♥

Eftersom det hade gått 3 veckor sen mitt lilla hjärta fick somna in och dom inte hört av sig från Ejra, så ringde jag dit i måndags och hörde med dom om hennes aska kommit dit och det hade den. Så efter skolan åkte jag och Rasmus och hämtade askan. Inget mer att berätta, kändes jobbigt men det känns lite bättre nu när jag har fått henne "tillbaka".

Tänkte bara skriva lite snabbt nu, har ingen lust att blogga för tillfället, varför? För att vad jag än gör så påminner det mig om min kära Wilda, som jag fortfarande inte kan fatta, inte längre finns.. Hela onsdagsnatten grät jag så jag kunde inte gå på skolan på torsdag eftersom jag inte kunde sova något och när jag väl somnade så sov jag. Hela torsdagen var det sorgset men ändå glatt eftersom, vem kan vara ledsen när världens underbaraste flicka tittar på en med dom där underbara ögonen. Torsdagsnatten var det lugnare men kunde inte sova. Jag fick ledigt hela fredagen så vi tog det bara lugnt, grät och myste med Wilda. Vid 1 orkade vi inte vara kvar i lägenheten så vi åkte ut till ejra djurklinik och tog ut Wilda så hon fick leka och busa lite innan.. Sen gick vi in och registrerade henne. Mamma och Anton kom dit. Vi fick gå in i ett undersökningsrum där vi fick vänta på veterinären, hon kom och undersökte henne noggrant och väldigt lugnt. Wilda hade artros i alla leder bak, + att hennes ledband var dåliga också. Eftersom hon tydligen har haft det ända sen innan jag fick henne så skulle inte operation hjälpa, och eftersom hon inte är en unghund skulle inte medicin hjälpa heller, det enda som fanns kvar som alternativ var att låta henne få somna in. Veterinären kom in och gav henne lugnande medel så att hon skulle bli lugn och inte känna av kanylen senare. Allt gick så snabbt, hon blev så sömnig, min lilla prinsessa... Mellan hennes tassar hade jag lagt hennes favorit gosedjur, en mjukgos kossa och under hennes huvud la jag mina vantar som hon älskade att bita, dra i och bara bära på. Efter ungefär 10minuter kom veterinären tillbaka med en djursjukskötare och kollade chipmärket och lite annat. Jag bad mamma och Anton åka hem, mamma bara grät så jag tyckte inte att hon skulle vara kvar, jag ville inte att det sista Wilda skulle se var att alla runt omkring henne grät. Efter att dom gått så berättade veterinären vad som skulle hända, eftersom jag läst på om vad som görs så var det inget problem. Dom rakade ena hennes tass för att kunna stoppa in den permanenta kanylen, sen gav dom henne den sista sprutan. Det är alltså en överdos av sömnmedel, men eftersom hon redan hade fått lugnande så gick det så fort. Alldeles för fort. Hennes liv försvann så fort. Mitt liv försvann så fort. Jag höll mig ifrån att gråta ända tills det att hennes hjärta slutade slå, jag ville inte att hon skulle se mig gråta under tiden på sjukhuset, jag ville att hon skulle vara så lite insatt i vad som hände som möjligt. Rasmus grät redan när veterinären gav henne överdosen, husses älskling. Vi satt kvar en bra stund efter. Vi klippte av några hårtussar för att ha kvar lite av hennes vackra gråa, vita och svarta lena, mjuka päls. Jag tog hennes tassavtryck för att kunna göra en tatuering. Det kändes tungt men ändå som att det var det bästa för henne. Hon hade ju haft så ont, och jag ville inte att hon skulle ha något mer ont. Mamma hade inte råd att betala för att få hennes aska efter kremeringen, så hela fredagskvällen grät jag för att jag aldrig mer kommer få se henne, men också för att askan var det enda som hade gjort att jag haft henne kvar på ett sorts få lägga till att Ejra är helt underbara när det gäller djur och om livets slutskede, respektfullt, lugnt och väl utfört arbete. Veterinären Maria är verkligen en att rekomendera, man kände att man fick svar på allt man frågade och man blev verkligen behandlad bra där, både vi människor och Wilda. "levande" sätt. Men nej. Hela helgen låg jag och mådde illa över det. I måndags åkte Rasmus iväg till Ejra djursjukhus och frågade om man kunde ångra sig angående askan, hon i receptionen ringde och frågade. (måste  Rasmus ringde och sa att det gick och kom hem efter en stund. Han gav mig ett papper/kvitto där det stog vad han köpt och sa grattis på födelsedagen. Men han visste inte vilken urna jag ville ha eftersom det fanns så många att välja mellan så jag fick välja en sen. Jag har ett underbart stöd, min älskling betalade Wildas aska åt mig bara för att han visste hur ledsen jag har varit och fortfarande är över det. En djururna kostar mellan 1000:- och 3000:- men skulle urnan kosta 10.000:- så skulle jag köpa den också, hon är värd det. Nu ska jag bara spara lite pengar så kan jag köpa en speciell urna till min söta älskling som springer på vackra gröna ängar och jagar mjukisdjurskossor.

Sov gott min älskling, ses snart ♥

Steadwyn Wild Spots, Wilda. 

 

Min underbara Wilda.

Jag älskar dig, vi ses i Nangijala. ♥

 

 

---

---

 

Ska till Bräcke på måndag för att lämna tillbaka några böcker och lite annat, på tisdag ska jag på möte på Torsta och sen börjar jag där. Skönt att slippa både Bräcke och idioterna där.. 

---

Min kära lilla prinsessa måste jag tyvärr ta ner. Det tar emot extremt och jag vill verkligen inte men hennes höfter är inte bra alls och jag vill inte att hon ska gå omkring och ha ont. Jag har haft henne i två år, inte så lång tid nej, men hon är en familjemedlem och hon har varit med mig hela tiden. När jag bodde i Bräcke så hade jag med henne dit. Vart jag än ska så har jag med henne. R älskar henne också så jag har henne här, när jag åker på skolan så tar R hand om henne, hon är ganska lätt att älska för er som inte träffat henne. Världens mysigaste, gladaste och charmigaste. Dock syns det på henne att hon är dålig, hon ramlar i trapporna när vi ska gå ut och ibland när hon ska gå nånstans och det står t.ex ett par skor ivägen så ramlar hon över dom.

 

---