me and you, just us two

Jag har varit hemma från skolan 3 dagar nu för att jag mått apdåligt och det är inte förens idag jag har kunnat fått in allt det som står i böckerna in i mitt tjocka huvud. Har varit helt off. Just nu känns det lite bättre, jag har fått prata av mig hos snällaste Andreas och storebror Björn. Jag saknar min älskling som är uppe i Umeå och som kommer hem nu till påsk en snabbis men som sen åker igen. Helt sjukt hur mycket man kan sakna någon på en gång personen åkt.. ♥ ¦ På fredag fyller jag 18 och jag vet inte vad jag ska göra, jag ska hitta på något med några kompisar men sen vet jag inte. Får fundera på det en stund.. Måste iallafall färga håret innan så man inte ser helt förjävlig ut men vilken färg, det vet jag inte heller. Lär väll sluta i brunt eller iallafall mörkt.
Så underbar ♥

sunday

Söndag idag, och jag har varit vaken en bra stund. Vaknade med världens huvudvärk så gick och tog några huvudvärkstabletter och kokade kaffe. Nu sitter jag och kollar på teve och njuter av kaffet. Söndagar suger, dom är tråkiga och sega.. Idag åker Rasmus till Umeå och ska göra GMU, och jag måste plugga lite skogsskötsel och en massa biologi. 

sometimes I think that we waste our words

Eftersom det hade gått 3 veckor sen mitt lilla hjärta fick somna in och dom inte hört av sig från Ejra, så ringde jag dit i måndags och hörde med dom om hennes aska kommit dit och det hade den. Så efter skolan åkte jag och Rasmus och hämtade askan. Inget mer att berätta, kändes jobbigt men det känns lite bättre nu när jag har fått henne "tillbaka".

skoter

Nu ligger vi och vilar lite efter att ha varit ute och kört skoter, eldat och grillat korv och kört fast med skotrarna ett ex antal gånger... Igår var det snöstorm med en klass 2 varning och vägarna var avstängda. Men vi var ut ändå med skotrarna, dock var det så dåligt väder så lilla kameran fick vara kvar i stugan, men  bilder från dagen får ni. 

 


















 

precis som när isen smälter

Det är väldigt ofta man börjar tänka, fasen va skönt det hade varit att bo på alldeles för sig själv. Att få bo utan grannar, att inte behöva ha något ansvar förutom det man själv vill. Utan några som helst förbindelser och inte behöva passa några tider, att inte behöva vara till lags för någon.
Men så efter en stund kommer man tillbaka till verkligheten, den går inte att smita från utan den finns där hela tiden.
Men kanske ibland, någon gång ibland, så kan man få hoppas att man en dag sitter där med kaffet och kärleken på altanen frampå timmerhuset och tittar ut mot lilla dammen som hjälper dimman att täcka foten till det vackraste fjället i norr. Kanske, bara kanske..

Copyright Annie Molin
Bloggdesignen är skapad av Tasnim
Prenumerera via RSS