hold every memory as you go

Hej och hå! Vad längesen det var jag ens rörde denna blogg. Men nu är jag här och tänkte skriva några rader.
 
15.00 är klockan nu. Sulitelma sover bredvid mig i sin bädd. Katterna ligger på klösträdet och sover sött. Jag sitter i mitt underställ tänker på året som gått, som inte är över än men som fortfarande är ett av det åren jag kommer minnas för alltid. 2015 är året då min kära, störda och alldeles underbara klass splittrades för att gå skilda vägar. 2015 är året då leken slutade och allvaret började. Vi har alltid klagat på skolan och lärarna, genom alla år. Varför egentligen? Dessa tre åren har varit de jobbigaste ja, men de underbaraste åren som vi någonsin kommer att ha. Aldrig igen kommer vi att vara så trygga som vi varit under dessa år i skolan. Allt vi har lärt oss genom åren ska vi nu använda i vuxenlivet. Inte är det skolan eller lärarns fel om vi inte lärt oss något, det är ens egna fel. Jag är lyckligt lottad över att bo i Sverige, över att bo i Jämtland, där vi faktiskt har möjligheten att välja och vraka på utbildningar och välja precis vad vi själva vill bli när vi blir stora. Studenten är nu över och livet som vuxen är nu i full gång. Jag kommer att sakna skolan, klassen och lärarna. Hur mycket jag än svurit över samtliga kommer dessa tider numera vara minnen. Minnen jag kommer hålla kärt och aldrig ångra.

Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Copyright Annie Molin
Bloggdesignen är skapad av Tasnim
Prenumerera via RSS