precis som när isen smälter
Det är väldigt ofta man börjar tänka, fasen va skönt det hade varit att bo på alldeles för sig själv. Att få bo utan grannar, att inte behöva ha något ansvar förutom det man själv vill. Utan några som helst förbindelser och inte behöva passa några tider, att inte behöva vara till lags för någon.Men så efter en stund kommer man tillbaka till verkligheten, den går inte att smita från utan den finns där hela tiden. Men kanske ibland, någon gång ibland, så kan man få hoppas att man en dag sitter där med kaffet och kärleken på altanen frampå timmerhuset och tittar ut mot lilla dammen som hjälper dimman att täcka foten till det vackraste fjället i norr. Kanske, bara kanske..
Kommentarer
Trackback